Nej nej nej nej nej

 AstraZenecas representanter hade inlett med ”som du förstår kommer vi inte med några goda nyheter….”.  Hjärtat bankade och i huvudet flög nejen runt. Sedan var det bara att ställa in allt annat för att kunna fokusera på detta svåra slag mot Södertälje.

Fokus på dem som blir uppsagda, arbetstillfällen som försvinner, hur hårt kommunen drabbas och kan komma att drabbas, tidsplaner, vad som händer med AstraZenecas lokaler,   produktionen i Gärtuna, hjälp och stöd utifrån, kontakter, svensk forskning, grannkommuner, skadeverkningar i andra och tredje led, viktiga frågor att ställa, Södertälje som företagarkommun och självbilden.

Så fort nyheten var ute började det ringa och mejlen fyllde inboxen snabbt.  Anställda på AstraZeneca ville berätta om sin situation, landshövdingen inledde kontakt, arbetsförmedlingen informerade, medborgare hörde av sig med synpunkter och idéer, partimedlemmar hörde av sig med synpunkter och idéer, kompisar och kollegor ville stötta och beklaga, och så massmedia förstås. Hur mycket som helst. Det var säkert inte bara min telefon som gick varm den 2 februari. Själv ringde jag bland andra Stefan Löfvén. Han har sedan tidigare koll både på svensk forskning och på exportindustri.

Alla Södertäljebor drabbas av att AstraZeneca lägger ner sin forskning i Södertälje. Vi har varit stolta över den och även i prövade stunder kunnat skryta med att vi har världsledande forskning i kommunen. Ett av Södertäljes hjärtan, en stolthet. Alla Södertäljebor har en relation till Astra (som de flesta fortfarande säger). Antingen jobbar man där själv eller så känner man någon som gör det. Eller så går man ofta förbi de stora industribyggnaderna i Snäckviken. Eller så ser man det vackra glaskomplexet i Gärtuna från pendeln på väg in till Östertälje station.

Det är tungt för Södertälje. 1200 arbetstillfällen försvinner från kommunen. Avancerad läkemedelsforskning försvinner från vår kommun men också från Sverige. Självbilden ändras. Restauranger, hotell och leveratörer till Astra kan drabbas och oron sprider sig.

Vi sörjer. Vi är ledsna och oroliga och vi behöver få vara det.

Det finns mängder av goda exempel från andra kommuner som varit med om samma sak (eller värre) och som klarat det bra. I vissa fall har det till och med blivit något bättre av det i slutänden. De kommunerna vet, liksom vi, att nyheten inte förblir nyhet länge och att lugnet som lägger sig är förrädiskt. Ingenting löser sig av sig självt. Det gäller att upprätthålla krav och kontakter, lyssna på råd, samarbeta och aldrig ha slut på idéer. 

Vi kavlar upp ärmarna och jobbar hårt.  Vi ska vända det svåra till något positivt. Det finns inget annat val.

Dramatiska dagar

Det är dramatiska och sorgliga dagar. Det är ingen hemlighet att jag växte upp i Kalmar där Håkan Juholt som var från Oskarshamn var ordförande i SSU-distriktet i mitten av 1980-talet. En dag drabbades jag av Juholts charm och retorik när han värvade medlemmar på Stagneliusskolan. Liksom många andra kände jag mig utvald och smått förälskad och valde att gå med i SSU för att han sa att jag borde göra det. Därmed tog mitt liv en helt ny väg och jag är honom evigt tacksam för det.

Det är inte jättevanligt med så karismatiska människor. Jag kan i alla fall räkna dem jag träffat på ena handens fingrar. Jag frågar mig om denna dramatik hade blivit av om Håkan inte varit en av dem som påverkar människor bara genom att vara sig själv. Finns det plats i politiken för dem som tar ut svängarna? Jag tycker att vi börjar likna varandra mer och mer och det gäller företrädare inom alla partier. Jag menar inte åsikterna utan sättet att prata, klä sig, svara på frågor och i allmänhet  tackla olika sorters media.

Finns det krav utifrån eller är det en sorts evolution som skapat detta? Jag vet inte men nu i dagarna har jag på allvar börjat fundera.

 

Viktigt genombrott

Äldreomsorgen fick i slutet av 2011 den upprörande men oerhört viktiga diskussion många har försökt initiera men inte lyckats med. Det krävdes skandaler för att frågan skulle lyftas till en nationell angelägenhet. Det ser ut att handla om driftsformer av skattefinansierade verksamheter men är större än så. Synen på människor, företagande, gemensamt ägande och vinst är lika viktiga delar i debatten.

Min absoluta ståndpunkt är att man ska få bästa möjliga omsorg för skattepengarna. Fokus ska vara på innehåll, behov, önskemål och kvalitet. Självklart. Som jag ser det ska kommunerna vara bäst på detta. Det är kommunerna som har längst erfarenhet och det är deras invånare som är finansiärer via skatten.

Jag tror dock att det finns företagare som också kan utföra till exempel hemtjänst med brukarens bästa i fokus. Det finns också en jämlikhetstanke i att kunna välja bort något man är missnöjd med. Valfrihet är ett uttänjt och söndertrasat ord som inte betyder samma sak för alla människor. Regeringens valfrihetsreform där man utgår från företagen och inte från de äldre är inte bra. I flera kommuner i landet finns nu knappt någon kommunal hemtjänst kvar men kommunerna har ändå ansvaret för att de äldre får den omsorg de behöver.

I Södertälje inför vi till våren en egen modell för val av hemtjänst. Kommunen ställer mycket höga krav på kvalitet, innehåll, utförande, schyssta villkor för personalen, tillsyn och trygghet och man får kommunens hemtjänst om man inte vill välja något av de företag som också uppfyller kraven. Moderaterna är upprörda  för de anser att modellen gör det svårt för hemtjänstföretag att konkurrera. Här finns en stor skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. S sätter den äldres behov i centrum, M företagens.

Jag tror att debatten kommer att fortsätta och ta några ytterligare kliv under 2012 och ser med stort intresse fram emot det.